Billys födelsedag, sidospår & smygkik på nästa reportage

I fredags fyllde Billy två år. Kan inte fatta att det var två år sen, den där tidigare morgonen. När vattnet gick, när jag åt glass i soffan och yoga-andades. När det var en halvmeter snö ute och Anthony fick skotta i panik. Två år sen han flyttade ut ur min kropp och in i denna värld. Vårskriket.

De här två åren har varit de tuffaste och mest fantastiska samtidigt. Att gå från ett till två barn var en större chock än jag kunde föreställa mig. Jag har varit så sjukt trött. På alla plan. Billy har varit så sjuk och det har tärt på oss alla. Nu har han varit frisk i snart två månader och det är det längsta han någonsin varit frisk faktiskt. Så jag hoppas innerligt att det är nu det vänder. Två år av kämp, bra jobbat lilla älsklingen. Du är värd allt det bästa i livet!

Nåväl! Hur firade vi detta lilla kakmonster ?

På fredagen vaknade vi till sol och en storebror som tillsammans med pappa sjöng jag må han leva. Det var tomtebloss, en liten bit glasstårta och ett paket. Sen firades han på dagis av alla sina kompisar. Jag hämtade hem honom igen efter lunch och på eftermiddagen åkte vi fyra till bowlinghallen. Det kändes verkligen som att han förstod att det var en speciell dag. Vi köpte pizza på vägen hem och öppnade några paket till. Dagen efter var det lördag och dags för kalas! 🎈

Gästerna kom och det började ganska omgående med paketöppning haha. Vi skippade barnkalas i år igen. Det var bara min familj och Anthonys familj. Jag tror faktiskt att han uppskattade att äntligen få vara i centrum, dessutom bland människor som han verkligen är trygg ihop med. Alla leksaker för sig själv. Inser också hur orimligt pepp jag var på hela barn-grejen när jag fick mitt första barn, Colin. På hans ettårsdag (!) hade jag bakat en tre bottnar hög tårta, absolut rimlig för bröllop. Jag hade bjudit alla våra sjuttioelva vänner och deras sjuttioelva ettåringar. Det fanns goodie-bags till alla barn *skäms*. Herregud.

Billy fick bara en botten! Haha. Men den var gjord med kärlek. Jag vet att han hatar grädde och älskar choklad så det fick bli den chokladigaste chokladtårtan there is!

Anthony lagade all mat. Han är så duktig i köket. Mina killar har verkligen den bästa förebilden till pappa de kan få ❤ När Colin var tre år sa han ”mammor kör bilar och pappor lagar mat”. Det är liksom så hans värld ser ut och jag tycker det är fint att de får växa upp med en manlig förebild som tar ansvar, visar känslor och bejakar sina intressen. Oavsett om det är typiskt ”kvinnliga” intressen, av samhället bestämt. Jag känner att halva jobbet är gjort. De kommer bli vettiga, det vet jag. Gud vad mycket sidospår idag! Haha. Men jag tycks inte kunna skriva ett vanligt ”idag har jag..”-inlägg utan att väva in en tanke här och där. Välkommen till min hjärna!

Vi åt tills vi sprack och sen låg vi i soffan och på golvet medan barnen lekte resten av dagen.

Idag försökte vi göra en insats i att ta tag i våra liv men vi var helt slut. Jag hade planer på att börja förså mina sommarblommor men det var så rysligt kallt och jag hade noll lust.

Istället har jag suttit och knåpat med ett inlägg som jag vet att ni längtat efter och som jag hoppas ni kommer gilla lika mycket som jag gör! Nämligen inlägget om min chef Jessica och ägaren av Katani. Ni kommer att få kika in i hennes hem och få höra berättelsen men också visionen. Yay! Håll utkik i bloggen. PUSS.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: